Vi gör hellre slut än att vara ”tillsammans
Stockholm Prides reklamkampanj för festivalen som börjar på tisdag har sex sexiga slogans: Bli bög, Bli bi, Bli homo, Bli queer, Bli trans, Bli flata. Den är sterotypiserande, exotifierande och avpolitiserande, menar det queeranarkistiska nätverket Anarchopride.
Stockholm Pride har inför sommarens festival satsat extra stort på marknadsföring. På affischer över hela stan och på internet framförs sex säljande slogans: bli bög, bli bi, bli homo, bli queer, bli trans, bli flata. Kampanjen samlar olika argument till ”varför det är underbart att inte vara” hetero eller CIS*. Ett exempel på ett argument för att bli trans som presenteras är ”för att du kan shoppa med frugan”. I kampanjen ingår även en film med kända stockholmsbaserade hbt-personer som avslutas med orden ”Du kommer att älska oss”.
Reklamkampanjens budskap är dubbelsidigt. Pride säger sig ha en politisk ambition. ”Vi ville göra någonting som sticker ut, som belyser fördomarna mot hbtq-personer. Vi gör det med ironi, humor och allvar”, säger Niklas Torsell, pressansvarig för Stockholm Pride (i DN 24/5-2012). Samtidigt har kampanjen självklart ekonomiska intressen. Stockholm Pride behöver fler besökare, konsumenter och sponsorer, särskilt sedan förra årets ekonomiska nederlag. Reklamkampanjen för att bli något annat än heterosexuell CIS-person strävar efter att sälja genom att provocera. Frågan som vi i Anarchopride vill ställa är på vilkas bekostnad detta pr-trick sker.
Kampanjen, med sitt provokativa tilltal, präglas emellertid av tre huvudsakliga problem, menar vi.
För det första förstärker den stereotypa föreställningar om hbtq-personer. Flata ska du, enligt kampanjen, bli ”för att du slipper plocka upp efter en man”. Bög för att ”du får din egen hylla i videobutiken”, för ”att få ligga blir inte ett problem” eller för ”när han vänder sig om kan du se det som en möjlighet”. Dessa ”argument” anspelar helt uppenbart på sexistiska, kvinnohatiska och till och med våldtäktsromantiska fördomar. Majoriteten av kampanjens argument reducerar hbtq-personer och våra liv till att bara kretsa kring sex. Argumenten som ska ”belysa fördomarna” tycks snarare befästa de som finns, och till och med skapa nya. Detta okritiska synliggörande av stereotyper som heterosamhället skapat gynnar på intet sätt vår vardagliga kamp mot tröttsamma, överflödiga och förtryckande fördomar.
För det andra exotifierar kampanjen hbtq-personer genom att glamorisera våra sätt att leva på ett förenklat sätt. Den bild som skapas av oss är att vi är snygga, sexfixerade stockholmshipsters – spännande men ofarliga. Exotifiering, som traditionellt används som en rasistisk strategi, går ut på att kroppar som bryter mot (den vita, rika, heterosexuella) normen ”hajpas” av normen på normens villkor. Normbrytaren inkluderas som ett kryddigt inslag i den normativa tillvaron. Men bara så länge normbrottet är sötsyrligt, härligt och inte hotfullt. Bara så länge hajpen håller. Exotifiering osynliggör dels pågående hot, förföljelse och diskriminering mot oss normbrytare, dels vår lika pågående motståndskamp. Genom att framställa våra liv som utmanande i en sexig, snarare än revolutionär bemärkelse, bidrar Stockholm Prides reklamkampanj till att förminska både våra problem i det heteronormativa samhället och vår politik för att bekämpa det.
Det tredje problem som vi ser med kampanjen är att den är delaktig i en avpolitisering av sexualitet och kön. Kampanjens stereotypisering och exotifiering måste nämligen förstås i ekot av festivalchefen Alf Kjellers ord i senaste numret av tidningen QX (juli 2012, nr202) om att Pride inte är en politisk tillställning. Den bör läsas i relation till Prides tema ”tillsammans” och den alla-ska-med-mentalitet som Kjeller, liksom Tobias Brandel (i SVD 23/7-2012) uttrycker och som sker på bekostnad av det politiska arbetet som per definition är konfliktfyllt. Det är inte alltid underbart att vara hbtq-person. Det vet alla vi som är det och det vet Stockholm Pride. Hbtq-personer är en av de grupper som mår sämst i samhället. Varje dag erfar vi orsakerna till denna ohälsa i form av oförstående förolämpningar och våld i heteronormativitetens namn på tunnelbanan, jobbet, släktmiddagen och hos myndigheten. Våra vardagar består av platser präglade av förtyck – förtyck med heteronormativa avsändare. Visst kan det vara en viktig politisk strategi att berätta positiva motberättelser, som Stockholm Pride i viss mån gör. Visst kan det finnas politiska poänger med att, med glimten i ögat, propagera för att alternativet är roligare och coolare än normen. Men en avgörande fråga som Stockholm Pride glömmer är: Vad har en Pridefestival som inte stör för funktion, annat än att upprätthålla den existerande heteronormativa makten?
Precis som Uppsala Pride tidigare i år klargjort måste hbtq-kampen samverka med anti-rasistisk och anti-kapitalistisk kamp. Genom att belysa hur vi hbtq-personer på olika sätt både drabbas av och kämpar mot exempelvis rasism, sexism och nyliberalism kan vi utmana stereotyper. Genom att fortsätta störa normer som stör oss kan vi vägra exotifieras. Bara genom att förstöra alla förtryck som förstör oss kan vi förändra. I denna kamp kan inte alla komma med. Vi gör hellre slut än att vara tillsammans och därför kommer du vita, rika, nyliberala heterosexuella cis-samhälle INTE att älska oss.
* En CIS-person är någon vars biologiska kön, juridiska kön och könsidentitet hänger ihop enligt normen. CIS benämner det som annars kan ses som självklart och så ”normalt” att det inte behöver definieras.
anarchopride 