ANARCHOPRIDE: SLUTA SJUKDOMSFÖRKLARA TRANS!
För över 30 år sedan strök Socialstyrelsen homosexualitet ur förteckningen över sjukdomar. Från 2009 är inte heller transvestism en diagnos inom sjukvården. År 2013 togs lagen om tvångssterilisering av transpersoner bort. Men transpersoner är en grupp som fortfarande sjukdomsförklaras!
I mars 2012 tog Anarchopride initiativ till att, likt den legendariska aktionen då homosexuella ockuperade socialstyrelsen 1979, gå till socialstyrelsen och kräva att även trans ska sluta sjukförklaras. Kravet att sluta klassa trans som en psykiatrisk sjukdom framfördes genom att olika personer och nätverk besökte Socialstyrelsen under öppningstid, delade ut flygblad till de som jobbade där och pratade med en representant från Socialstyrelsen. Vissa stannade kvar inne vid receptionen efter stängningstid.
STOP TRANS PATHOLOGIZATION
Aktionen var inspirerad av den internationella kampanjen Stop Trans Pathologization (www.stp2012.info) som över 300 aktivistgrupper runtom i världen har ställt sig bakom. Lite har hänt det senaste året. Diagnosen ‘Könsidentitetsstörning’ har ersatts med diagnosen ‘Könsdysfori’ i den senaste versionen av den Amerikanska diagnosmanualen DSM-5. Fördelen med det nya namnet är att det inte längre klassas som en störning. Nackdelen är att trans fortfarande diagnostiseras som en psykiatrisk sjukdom, men under nytt namn. Socialstyrelsen, svenska statens myndighet, har inte heller ändrat sig – de fortsätter sjukdomsförklara personer som inte är sjuka. Fortfarande kvarstår alltså kraven: att ta bort trans ur den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5, och att i ICS-10, WHOs lista över sjukdomar och tillstånd, flytta trans från kapitlet med psykiatriska diagnoser till ett icke-patologiserande kapitel där trans kan beskrivas som ett tillstånd och vårdprocess och inte som en sjukdom eller störning.
OCKUPATION DÅ OCH NU
När Socialstyrelsen 1979 tog bort homosexualitet som en sjukdomsdiagnos, gjordes det efter att en grupp gayaktivister ockuperade Socialstyrelsen med kravet att sluta klassa homosexualitet som en sjukdom. Då lyssnade den dåvarande generaldirektören och tog genast till handling och avskaffade sjukdomsdiagnosen. Aktionen 1979, och just ockupation som strategi, har hyllats i efterhand och ses som en viktig milstolpe i svensk hbt-historia. Historiskt sett har det varit en metod som lett till förändring socialt och juridiskt. Men när det händer nu i vår tid och handlar om trans så möts det av tystnad, följden blir istället åtal och en rättegång där personerna riskerar böter. Det är lätt för den liberala hbtq-rörelsen och de som stödjer den att hylla radikala strategier så som direkt aktion och civil olydnad om det skett i en historisk tid eller sker i ett annat land, men när det verkligen gäller uteblir stödet.
REPRESSION DÅ OCH NU
Diagnostiseringen av transpersoner, så som den fungerar idag, får trans att framstå som sjukt, trots att det som är sjukt är samhällets transfobi och normen om att det bara finns två kön som ska se ut och bete sig på specifika sätt. Kriminalisering av queers och transpersoner fortsätter också hända; till exempel att queeraktivism möter våld från polis och rättssystemet, och gränspolisen deporterar queers tillbaka till helveten. Genom historien har diagnostisering och kriminalisering varit ett vanligt sätt för att stigmatisera och kontrollera grupper som bryter mot normer. Repressionen har kommit och kommer både från vårdrockar och uniformer. Socialstyrelsen har tidigare slutat diagnostisera sexuella läggningar (såsom homosexualitet) och könsidentiteter (som transvestism) med motiveringen att det förstärker fördomar. De borde kunna göra det igen. Socialstyrelsen ska sluta normalisera och kontrollera våra kroppar genom diagnossystemet!
TRANSVÅRD
För att få tillgång till vård som hormonbehandling eller könskorrigering måste en passa in på och acceptera diagnosen ‘Könsidentitetsstörning/Transsexualism’. Vård för transpersoner borde vara en rättighet baserad på personers olika behov och inte på skyldigheten att leva upp till diagnosens snäva och normativa kriterier. Trans behöver en form av kod för att vården ska bli tillgänglig och möjlig att administrera, men den koden behöver inte, som idag, betyda sjukdom.
Detta var och är fortfarande våra krav:
– Att Socialstyrelsen slutar patologisera trans och genusvariationer, genom att ta bort alla sjukdomsdiagnoser som rör trans.
– Att Socialstyrelsen slutar använda en genusideologi som bygger på idéer om två stabila kön och på reproduktivt tvåsamt heterosexuellt liv.
– Att staten inte ska bestämma över våra kroppar och känslor – vi vill själva ta beslut som rör våra kroppar och liv.
– Att en ska kunna ändra sin kropp och/eller juridiska kön (så länge dessa finns kvar) utan att behöva genomgå medicinsk eller psykologisk undersökning.
Hur skulle vården kunna se ut istället?
– rådgivande bemötande från vårdsidan, istället för diagnostistiserande
– vård baserad på egna beslut istället för i olika grad påtvingade
– vård baserad på eget initiativ och önskan, istället för det medicinska systemets agenda och det normativa samhällets förväntningar
– stödjande- och identitetsstärkande grupper utanför vårdsystemet som ökar empowerment, autonomi och självvärde: transpersoner ska inte raderas utan inspireras!
– frivilligt psykosocialt stöd när en känner behov
– personal med utbildning i trans, sexologi och genus istället för medicinsk personal
SOLIDARITET TILL DE ÅTALADE!
TRANSKAMPERNA FORTSÄTTER!
Läs mer i artikeln i Fria Tidningen:
http://www.fria.nu/artikel/113051
anarchopride 